Travminnen

Travminnen

Ulf Thoresen

 

Ulf Thoresen


Att ge sig in på jämförelser mellan olika körsvenner är förvisso en grannlaga uppgift, inte minst om deras aktiva tid inte sammanfaller. Jag har under mina många travbanebesök såväl i som utanför landets gränser stött på många s k sulkyvirtuoser. Om man ska våga sig på en rangordning (även om det är fråga om en högst privat sådan) måste man utgå från vissa kriterier. Jag har valt att helt bortse från kuskarnas förmåga när det gäller umgänget med publik, press och hästägare, uttalanden i media och allmänt uppträdande, sådant man numera ofta kallar social kompetens.
   
Efter mycken huvudbry, inte minst när det gäller körsvenner som aldrig eller sällan mötts har jag kommit fram till följande lista med en kort kommentar för varje namn:

1. Ulf Thoresen: Bländande taktiker, kunde plocka fram det optimala ur en häst.
2. Johannes Frömming: Taktiker och finishsuverän.
3. Björn Goop: Allroundbegåvning med en vänsterhandsdrivning som ger en extra fördel gentemot övriga kuskar.
3. Örjan Kihlström: Mycket hög lägstanivå, oöverträffad som smygkörare.
4. Erik Adielsson: Startspecialist med ypperlig tempobedömningsförmåga.
5. Jos Verbeck: Outstanding i sina bästa stunder, men ojämn i sitt agerande.
6. Bernt Lindstedt: Suverän tempobedömare, som med små medel fick hästarna att göra sitt bästa.
8. Joe O´Brien: Ansedd som mästerlig i USA, behärskade även europeiska förhållanden.
9. Jorma Kontio: Enorm erfarenhet, skicklig på att få tröga hästar att bjuda till.
10. Gunnar Eggen: Norges ledande kusk under många år, stor rutin, förivrade sig sällan.

 

Johannes Frömming

 

Joe O'Brian

 



Nu skulle ju den här artikeln handla om Ulf Thoresen, som jag haft nöjet att studera vid mina otaliga besök på norska travovaler, men jag tog mig friheten att inleda med ovanstående försök till ranking för ge att läsarna en liten vink om vad jag bedömer när det gäller körsvennernas insatser.
    
Utåtriktad och segervan

Ulf Thoresen var en gemtylig och jovialisk person, som hade lätt för att le och skratta. I loppen var han emellertid fylld av koncentration och segervilja. Totalt segrade han 4006 gånger i Norge och över 300 gånger utomlands trots att han bara blev 46 år gammal. Han är även med god marginal den som vunnit flest lopp i Norge under ett år, närmare bestämt 309 stycken. I det inofficiella världsmästerskapet för kuskar segrade han vid ett flertal tillfällen.
    
Storsegrar

I vårt land förknippar vi honom i första hand som förstekusk på Alm Svarten, men även för hans segrar i USA - Hambletonian 1986 (endast 25 år gammal) med Nuclear Cosmos och VM 1987 med Habib. Hans mer än tioåriga sammarbete med för oss välkände Roger Walmann uppmärksammades långt utöver landets gränser. Norrmänen betraktar honom fortfarande som den största inhemska kuskbegåvningen genom alla tider.
    
Förvandlingsnummer

För egen del minns jag kanske främst hans fenomenala styrningar av mer eller mindre mediokra hästar på Bjerke, Momarken, Jarlsberg och Klosterskogen. Mer än en gång förvånades man över hur medelmåttor förvandlades till segermaskiner i Ulfs händer. Hans namn blev också sinnebil- den för epitetet catch driver långt innan begreppet blev allmänt frekventerat.  

Snabbtänkt och effektiv

Ett oförglömligt minne av Ulfs förmåga att hålla hästarna, speciellt kallblod, i rätt gångart har jag från ett lopp för rasen i den lägre klassen på Klosterskogen. Hästen (har glömt namnet) spratt rätt upp i ledningen, men Ulf fångade henne på ett mirakulöst sätt ”i luften”, fick ned henne i trav och vann loppet.
    
Bitter eftersmak

Trassliga familjeförhållanden och svaghet för starka drycker bildrog tyvärr till att Ulf Thoresen alltför tidigt lämnade oss. Det minneslopp som uppkallats efter honom på Jarlsberg har ofta lockat svenska topphästar till start.  Dessvärre har det vid ett tillfälle lämnat en bitter eftersmak. Det var när Jos Veerbeck hade erbjudit sig att komma och köra i alla lopp. Provisionen skulle gå till Ulf Thoresens dotter, Madeleine. Men stjärnkusken kom aldrig till Jarlsberg. Asbjörn Mehla (som vann minnesloppet) var inte den enda som uttryckte sin stora besvikelse.

 

Erik Widén

 

 

Tillbaka till travminnen

 

Skriv ut | Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan ni även besöka Eriks hemsida.