Travminnen

Travminnen

Bygdetrav

 

Bygdetrav brukar man beteckna de tävlingar som genomförs på sjöisar, landbanor eller permanenta banor i regi av någon lokal travklubb. De har en lång tradition och fyller fortfarande en viktig uppgift som inkörsport för blivande körsvenner och annat hästfolk.

 

Dunderängsviken

Istrav

Till en början var det enbart istrav som gällde. Var det hela startade tvistar man ibland om.
Kanske var det på Kyrkvikens is utanför Arvika vid 1800-talets slut. En notering finns om att det kördes istrav på 45 olika platser vid 1900-talets början. Isarna utnyttjas fortfarande när vädret så tillåter, men numera har de flesta tävlingarna flyttat upp på land samtidigt som verksamheten utökats till att även omfatta lopp för montéhästar, ponnier, galopphästar m fl. Enklare former av totalisatorspel förekommer också. Min första kontakt med travsporten ägde förresten rum när jag som liten följde med min far på istrav någon gång i början på 1950-talet. Det gick av stapeln på Dunderängsviken utanför Sunne i Värmland.

Problem

Dessvärre har skärpta licensbestämmelser på senare år gjort att anmälningfrekvensen sjunkit på vissa banor som anordnar bygdetrav. Förvisso är det viktigt att man inte tillåter kreti och pleti att delta i tävlingarna, inte minst med tanke på olycksrisken, men på samma gång sätter man ju käppar i hjulet för dem som vill träna upp hästar inför start på permanenta banor. Man ska heller inte underskatta den tillfredsställelse en glad amatör känner när han/hon får möjlig- het att tävla under former som liknar dem på en”riktig” travtävling.

 

Kingen efter segern i Västerbro

”Min enda seger”

För egen del har jag bevistat flera bygdetrav, mest som funktionär men också som åskådare och aktiv. Tre gånger har jag befunnit mig i sulkyn, och jag kan garantera att känslan är obe-
talbar när man korsar mållinjen som vinnare. Detta skedde under en tävling på Västerbo Stuteris träningsbana 1988 och hästen hette Tofte King. Bilhjälm och regnställ duger som synes gott som utstyrsel. I måldomartornet refererade som många gånger förr, Bernth Martinsson med bravur. Inom parentes kan nämnas att jag aldrig innehaft någon form av körlicens.

 

Järvsöfaks på Mimerbanan

Några banor

Gylleby i Sunne och Mimerbanan i Norberg är andra banor som i åratal arrangerat bygde- trav, som jag på olika sätt varit involverad i, men mest imponerad blev jag av ett besök på
det så kallade Storsjötravet på 70-talet, som i många år kördes på Storsjön öster om Kram- fors. Här hade man byggt upp en hel samling bodar för servering, totospel etc så man nästan fick en känsla av att befinna sig på landbacken. Välorganiserade tävlingar och god service gjorde det hela till en verklig folkfest.

 

Storsjötravet 1972

 

Erik Widén

 

 

Tillbaka till travminnen

 

Skriv ut | Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan ni även besöka Eriks hemsida.