Hall of Fame

Big Noon

Född 1936, e. High Noon - My Sister Lou e. Peter The Great.
1.18,3k”¢ 79 starter: 49 –9 –9”¢ 99 112 kronor

Uppfödare: Reinhold Mattsson, Bro
Ägare: Stall Segerhuva
Tränare: Gösta Nordin, Solvalla
Skötare: Svante Andersson

Big Noon var svensk travsports första stora fixstjärna – hästen som lockade stora åskådarskaror till travbanorna varhelst han drog fram. Han var den förste svenskfödde travaren att underskrida den magiska 1.20-gränsen. Han satte svenska rekord för alla ålderskategorier och hans bästa notering – 1.18,3/1 660 meter, vid seger på Solvalla 1942 – skulle stå sig som svenskt rekord i tolv år.

Utrustad med en bred genomgående bläs och fyra vita strumpor drog den ljusbrune hingsten med sin blotta uppenbarelse blickarna till sig. Om man därtill lägger det karaktäristiska vittomfamnande steget – som, fångat på bild av fotografen Knut Andersen på Bjerke 1942, har blivit svensk travsports mest reproducerade bild – och den fart och vinnarinstinkt som Big Noon besatt; då förstår man varför denne blev travsportens första riktigt stora”omslagspojke”.

Big Noon föddes upp av Reinhold Mattsson på gården Kvarnibble i Upplands-Bro; ett par mil nordväst om Stockholm. Mattsson – den allra förste att erhålla titeln”Travets Hedersman” i svensk travsport – köpte det då dräktiga stoet My Sister Lou i USA 1935, och året därpå såg alltså Big Noon dagens ljus.

I juli 1938 debuterade Big Noon. På Solvalla – med seger. Det Big Noon visade under sin första tid på tävlingsbanan drog givetvis blickarna till sig, däribland Ernst Johan Nordins. Den unge skeppsredaren Olof Wallenius kontaktades av Nordin, och det blev affär. Priset, 14.000 kronor, var en ansenlig summa för en tvåårig häst i en tid när förstapriset i Svenskt Travderby var 5.000 kronor. För att inte tala om den osäkerhet som rådde, med ett världskrigs mörka moln som tornade upp vid horisonten...

Dagen efter köpet debuterade Big Noon för sin nye ägare, och Gösta Nordin – som ersatte Kurt Mattsson i sulkyn – körde hästen till seger på nytt skandinaviskt rekord för tvååringar: 1.25,5/1 640 meter.

Big Noon tävlade för sin ägare – Stall Segerhuva – ända upp till nio års ålder, även om han stod skadad som sju- och åttaåring. 1941, fem år gammal, blev Big Noon förste svenskfödde travare under 1.20-strecket, vilket skedde vid seger i sprinterheatet av Svenskt Mästerskap på Jägersro – skandinaviskt rekord! Året därpå putsade Big Noon detta rekord rejält, till 1.18,3. Värt att nämnas är att Big Noon under hela sin karriär hade en svag punkt: de sköra hovarna. Detta gjorde att den brinnande segervilja som präglade honom också var förutsättningen för att nå sådana framgångar.

Samma år reste Big Noon – mitt under brinnande världskrig – till Berlin för start i Europas på den tiden största lopp: Matadoren-Rennen. Efter seger i ett heat fick Big Noon nöja sig med en andraplats totalt bakom Messidor, körd av Charlie Mills, men utfärden var ändå historisk. Dels för att detta var första gången en svenskfödd travare vågade sig ut i Europa; därmed visade Big Noon vägen mot framtidens travsport för svenskt vidkommande.

Men Berlin-loppet är kanske mest ihågkommet för dess efterspel. Big Noons ägare Olof Wallenius fanns inte själv på plats i Berlin för att se sin häst tävla, eftersom hans mor förbjudit honom att resa dit. På måndagen efter loppet anlände ett telegram från Berlin till Wallenius, där det meddelades att det”inom överskådlig tid” inte fanns några möjligheter att ordna hemtransport av hästen. Wallenius kontaktade Einar Sörensen, sekreterare vid Svenska Travsportens Centralförbund, som i sin tur överlämnade ärendet till Sveriges utrikesminister, den mycket travintresserade Christian Günther. Denne telegraferade det tyska utrikesdepartementet, beläget på Wilhelmstrasse i Berlin, där Günthers tyske kollega Joachim von Ribbentrop huserade. Blott två timmar senare kom svaret: en ursäkt om det missförstånd som uppstått och besked om att Big Noon redan samma dag skulle lastas för transport till Sverige... Episoden har mången gång omtalats, med tillägget att”den enda gång det svenska lejonet röt på Wilhelmstrasse under andra världskriget gällde det en travhäst”!

1942 var Big Noons stora år. Norge var under den här tiden ockuperat av Tyskland, men travsporten hölls ändå igång och när det vankades storlopp på Bjerkebanan i Oslo fick Big Noon en inbjudan. Hästens sulky målades gul och blå, och de svenska färgerna framträdde även i huvudlagets pannband. Norrmännen gick man ur huse – här fanns chansen att hylla något icke-tyskt! – och trots att Big Noon galopperade stort i starten fick publiken anledning att jubla till slut, när Big Noon fångade in Saint Protector på upploppet. Hyllningarna från de 24.000 åskådarna, vilket ännu idag står sig som publikrekord på Bjerke, dämpades heller inte av att Olof Wallenius skänkte loppets förstapris – 10.000 norska kronor - till”efterlevande till förlista norska sjömän som seglat i svensk tjänst”.

Gaffelbandsproblem förhindrade Big Noon från att tävla under 1943 och -44, men som nioåring gjorde han comeback 1945. Denna sista säsong gav två segrar, men åldern hade tagit ut sin rätt och hingsten fick avsluta tävlingskarriären.

Även i sin avelsgärning lyckades Big Noon väl och premierades med bokstaven A. Han lämnade bland annat den internationelle travaren Gay Noon, Gundalf, Tornado, Janon, Emperor, Casanova, Harlekin, Delicado, Frisco, Rangoon, Excellens Noon, Teddy, Miss Noon – och många fler.

Big Noon fick mot slutet av sitt liv problem med levern, och ändade sina dagar natten till den 17 augusti 1964.”Kejsaren är död – Leve Kejsaren” löd Expressens rubrik, stort uppslagen över hela tidningens sista sida.

Ett värdigt avsked, en värdig formulering. För det är så han är ihågkommen, Big Noon – Kejsaren.

 

Big Noons karriär i siffror

 
ÅrStarter1-2-3Rekord
1938    6       3-2-1   1.25,5
1939    17      9-3-1   1.23,6
1940    19      13-1-3  1.21,7
1941    18      12-2-3  1.19,4
1942    13      10-1-0  1.18,3
1943-44 startade ej
1945    6       2-0-1   1.19,4
Totalt  79      49-9-9  1.18,3
 

Större segrar

 
1940
Grand Prix för fyraåringar, Solvalla
 
1941
Åby Stora Pris
Svenskt Mästerskap
C.Th. Ericssons Memorial
 
1942
Svenskt Mästerskap
Walter Lundbergs Memorial
Bjerke Grand Prix