Glimtar från förr

Celebert besök på Momarken

Den bana som jag besökt flera gånger i vårt västra grannland är Momarken, belägen strax norr om staden Mysen. Anledningen härtill är framför allt tillgängligheten. Den ligger bara några mil från gränsen, ca en timmes körning på E18 från Årjäng, och inte heller alltför långt från min tidigare hemort.

Numera omlagd

Under 2006 genomgick anläggningen en välbehövlig ansiktslyftning. Den 925 meter långa banan med rejäla rakor men skarpa svängar mäter numera 1000 meter efter omfattande utgrävningar. Samtidigt har den blivit mer intim genom att restaurang- och publikplatser krupit närmare banan.

Grand Prix ett minne blott

Dessvärre har banans enda storlopp av internationell karaktär, Momarkens Grand Prix, för 4- och 5-åriga varmblod lagts på is. Hästar som Mack Lobell, Peace Corps och Copiad hör till vinnarna i loppets mer än 30-åriga historia.

 

 

Peace Corps suverän

1990 förgylldes ovanstående lopp av just Peace Corps. Bägge heaten slutade med överlägsna segrar för Stig H Johanssons supersto, som inte behövde trava fortare än 1.13,6. Det blev förresten en dubbel tränarseger då Atle Hamre styrde in Southern Newton (norskägd) till en andraplats. Totalt blev det 450 000 kronor på ett bräde till stallet.

Storloppsprenumerant

Peace Corps (e. Baltic Speed u. Worth Beein) var en internationell storstjärna som under några år härjade vilt på arenorna världen över. När Stig H Johansson fick över henne från USA 1990 hade hästen bollat med konkurenterna i flera större löpningar och slagit världsrekord, och i Stigs händer fortsatte den fantastiska karriären. Förutom ett antal större lopp i Skandinavien kom hennes segersvit att omfatta VM-loppet på Yonkers, Elitloppet, Merrie Annabelle, Kentucky Futurity och Gran Premio delle Nazione.

Peace Corps, född 1986, fick rekordet 1.10,1, vann 62 gånger på 93 försök och sprang in 24 910 670 kronor.

Schism med ägaren

Efter VM-segern 1991 gick Stig H och Peace Corps skilda vägar. Bakgrunden var en oenighet mellan ägare och tränare om provisionen den senare tog ut av de pengar hästen tjänade. Stoet tränades senare av Torbjörn Jansson och Olle Goop, men karriärstegen hade då hamnat i utförsbacke och framgångarna blev blygsamma.

 

Erik Widén