Glimtar från förr

Ett kärt återseende

40 år sen jag var här senast, tänker jag när jag svänger upp på bron över Klarälven och en stund senare skymtar travbanan. Få se vilka jag känner igen och vilka som känner igen mig. Vi skriver den 12 juli 2009 och jag är på väg till bygdetrav på Hildavallen i Ransäter.

Den lilla orten har fostrat många välkända namn såsom Erik Gustaf Geijer, Tage Erlander och F.A. Dahlgren, mannen bakom folklustspelet Värmlänningarna. Dessutom är Ransäter
en genuin hästbygd som producerat flera välkända travprofiler, såväl två- som fyrbenta.

Det var som sekreterare för Fryksdalens Travsällskap mot slutet av 60-talet jag gjorde min första bekantskap med Hildavallen. Efter att i många år ha arrangerat travtävlingar på Dunderängens is söder om Sunne ansåg vi att det var dags att flytta upp på landbacken.
Innan Hevalla norr om köpingen stod färdig fick vi nämligen låna Hildavallen av Ransäters Travklubb för vårt bygdetrav. Sejouren på Hevalla blev förresten ganska kortvarig och numera förfogar sällskapet över en förnämlig anläggning i form av 800-metersbanan Gylleby.

Ransäters Travklubb bildades 1936, men dessförinnan hade man kört istrav på närbelägna vatten. Invigningen av Hildavallen skedde den 3 februari 1952 sedan man inköpt mark och ladugård av en äldre dam, Hilda Fromell, som inte var odelat förtjust i att banan kom att uppkallas efter henne. Bland deltagarna premiärdagen kan nämnas Reidar Lunde, still going strong, vilken segrade i två lopp.

Ett stort namn under banans inledande skede var Georg Hedquist. Han skördade stora framgångar med hästar som Prins Sam och King Bunter och var en stor tillgång för travklubben. Efter nio raka segrar för King Bunter, som senare hamnade hos Uno Swed och kom att tillhöra eliten i Sverige, fick Georg proffslicens och hamnade så småningom på Axevalla när banan öppnade 1960. Han stannade där i 17 år och återvände sedan till Ransäter. Sonen Leif fick sin A-licens endast 25 år gammal och verkade på Axevalla, Solvalla och Mantorp.

Gustav Lennartson(ovan) är tveklöst den mest kända hästkarl som funnits på Hildavallen. Hans far, Herbert, byggde ett stall vid banan åt sonen som fick proffslicens 1956. Otaliga historier cirkulerar fortfarande om Gustav och hans framfart på travovalerna, men inte minst var han en särdeles duktig tränare som blivit mentor för många kända namn inom travbranschen, såsom Leif och Sven Berggren och Ander Lindqvist. Hans största framgångar kom dock sedan han lämnat Ransäter och bosatt sig i Umeå där han plockade fram hästar som Solpatrik och Ess Express.

Vid mitt besök stötte jag på en trotjänare vid banan, nämligen Kjell Gunnarsson, uppfödare till miljonären Tjena Moss och svensk rekordhållare bakom Elsa Best när hon travade 1.28,7. Kjell är fortfarande engagerad och hjälper till med uppträning av hästar även om han för länge sedan klivit av sulkyn.

Huvudattraktionen denna julidag var annars återkomsten av bygdens söner Sven och Leif Berggren samt Gustav Lennartsons son Sören. Tillsammans med Mikael J Andersson och Morgan Ivarsson hade man anordnat en kuskmatch, dock utan Sven, som fick nöja sig med att vara kusk för det ekipage som användes vid invigningen. Totalsegrare efter fyra lopp blev Leif Berggren, vilken inte minst visade sin förmåga bakom överlägsne vinnaren Spirit of Lime.

Som tävlingsledare och speaker hade man engagerat Lars”Tvåan” Nilsson, ett välbekant namn vid många arrangemang av detta slag och referent var ingen mindre än Bo Rydgren, som bland annat refererar 25 Elitlopp och fortfarande är flitigt anlitad på flera banor.

Dagens högst daterade uppgörelse var Hunter Broddes Lopp med inte mindre än 7000 kronor i första pris – mig veterligen den största summa som utdelats på bygdetrav. Det var bygdens son, Sylve Björkman (Stall Tornado), som efter att hans Hunter Brodde slog svenskt rekord för 4-åringar med 1.12,6, bestämde sig för att gå in som sponsor med en rejäl summa. Segrare i loppet blev treåriga Frida Girl med Roland Eng i sulkyn.

Störst uppmärksamhet tilldog sig utan tvivel bröderna Sven och Leif Berggren, den förstnämnde med 2672 segrar på sitt konto och Leif med cirka 2700 när detta skrivs.

Leif var champion på Färjestad nio gånger och erövrade även titeln i Arvika och Årjäng, medan Sven i sina många segrar utmärkte sig för en briljant körkonst. Båda bröderna hade således en framgångsrik karriär bakom sig innan de övergav moderlandet och flyttade till Italien i mitten av 80-talet(Sven något senare). Framgångarna fortsatte i pastalandet med bland annat seger i det italienska Derbyt med Uronometro. Bröderna kamperade ihop tills för något år sedan då Leif återvände till hemlandet och numera driver en mindre tränarrörelse i Västeråstrakten medan Sven blev kvar i Italien och hjälper Thomas Barrehed med uppträningen av travhästar.