Glimtar från förr

Helge Solo - fakta och funderingar

Med samma födelseår som Helge Solo var jag både för ung och för oinvigd för att kunna ta del av hans framfart på travbanorna. Mina numera diffusa minnesbilder av honom begränsar sig därför till några besök på hästens födelsegård Helgeby sydost om Sunne där man kunde få en glimt av honom. Min far framhöll visserligen att jag varit med när han startade under istravet på Dunderängsviken, men själv minns jag från det tillfället endast intaget av varm korv samt yster lek med klasskamrater i snödrivorna.

 

 

Helge Bruna

Helge Solos mor, Helge Bruna (e. Nore Bruno u. Maja), kunde jag däremot som liten grabb beskåda när hon transporterade årets Lucia med glatt vinkande tärnor i vagn genom köpingen. Hon var själv en framgångsrik travare, framför allt som tre- och fyraåring då hon tampades med en annan värmländsk unghäststjärna, Ingmårsgutten. Helge Bruna höll med 1.54,6 banrekordet för treåringar på Färjestad i 21 år. Efter att hon satt Helge Solo till världen 1940 tränades hon åter upp och vann bland annat Erik Perssons Minneslopp.

 

 

Research

Genom mina kontakter med den hjalmarssonska släkten, framför allt Folke, Oskar och Karl-Arne har jag samlat ihop en del fakta som jag kompletterat med egna efterforskningar och intervjuer, både från min tid som journalist och senare. Karl-Arne, dessvärre avliden sedan några år tillbaka, var förresten som en uppslagsbok när det gäller såväl Helge Solo som västsvensk travsport i forna tider.

Helge Solos meriter

Helge Solo (e. Solo u. Helge Bruna) såg dagens ljus den 28 april 1940. Han föddes upp och ägdes under hela sin karriär av Hjalmar Karlsson, far till Folke Hjalmarsson. Debuten som treåring skedde på Färjestad den 26 april 1943, där han samma år satte banrekord med 1.53,7.

Av hans 259 framträdanden slutade inte mindre än 115 med vinst. Bland annat noterade han sig för 20 segrar på raken. 1949 blev han det första kallblodet under 1.35 med sina 1.34,8. Förutom tre segrar i Svensk-Norska Kallblodslandskampen (1947, 1948 och 1952) triumferade han i Nordsvenskt Travmästerskap (3 ggr), Erik Perssons Minneslopp (3 ggr) och Östersunds Stora Pris (2 ggr).

Hästens segeraptit på Solvalla var det heller inget fel på - 14 raka blev det, och jag kan för stunden inte påminna mig någon som överträffat denna svit. Karl-Arne, Folkes brorson som var hästens skötare, berättar att det ibland var rena folkfesten när hästen på sina längre tågresor anlände till en travbana. Redan vid järnvägsstationen brukade hundratals människor möta upp för att beskåda travkejsaren.

Helge Solo samlande ihop inte mindre än 168 665 kronor på priskontot, en fantastisk summa om man tar hänsyn till att förstapriset på den tiden endast i de större loppen överskred tusenlappen. Lägg därtill att Helge Solo ofta var belastad med upp till 200 meter i tillägg, någon gång till och med mer. Man kan undra hur många fler segrar Helge Solo tagit och vilken prissumman blivit om han liksom våra tiders stjärnor Järvsöfaks, Hallsta Lotus och Månprinsen A.M. i de flesta fall stått på samma start som sina konkurrenter.

 

 

Fakta av lite kuriosaslag

* 1.12 blev oddset i Helge Solos första start 1943.
* Vid Landskampssegern 1947 stannade oddset vid 1.10.
* 23 segrar noterades på Solvalla.
* I SM 1950 hade Helge Solo 120 meters tillägg, vilket dock inte kunde stoppa honom från en bejublad triumf.
* Hela åtta gånger slog han svenskt rekord.
* 73 vinster blev det med under 2 i odds och 42 gånger delade han ut mindre än 1.50.
* Segern i Erik Perssons Memorial 1947 togs trots 180 meters tillägg.

Ej godkänd i aveln

Som en mer än värdig kronprins till avelsmatadoren Solo (e. Omer Jackson u. Vega II) var Helge Solo ett hett namn för avelsbruk, men till mångas besvikelse föll han igenom på ett tidigt stadium då det visade sig att han var ”klapphingst”. Något tvivel om att han annars blivit premierad råder knappast.

Månic – en ättling?

När Månic (e. Yrje u. Måneflickan) som treåring visade upp sina talanger på Färjestad 1962 var jag inte den enda som förbryllades över hästens kapacitet och utstrålning med tanke på härstamningen. Modern Måneflickan (e. Solo u. Freja) var visserligen av god stam och tillhörde en tid de bättre i landet men fadernYrje var en hingst av det tyngre slaget, närmast åt brukshästhållet. Gunnar Nordin körde Måneflickan med framgång på Solvalla, och hon kom så småningom att bli landslagshäst. Hon hade tidigare lämnat framgångsrika Månisa (e. Pavin). Både Månisa och Månic tränades av Folke Hjalmarsson. Månic var framför allt en unghäststjärna utöver det vanliga, men även som äldre etablerade han sig i eliten och fick bland annat sitt namn inristat i Skelleftetravets Hall of Fame. Månic noterade 1.31,2 med voltstart och samlade ihop 123 535 SEK på kontot.

 

 

Rykten

Då även ”klapphingstar”, dvs hästar med endast en testikel, är i stånd att producera avkommor uppstod efter hand rykten om att Månic skulle vara en son till Helge Solo. Som belägg för detta framhölls individernas exteriöra likheter med rundade former och en ganska kraftig hals i förhållande till huvudet. Även färgen, mörkfux, var gemensam för de båda individerna.

Egna reflektioner

Folke Hjalmarsson yttrade sig mig veterligen inte i saken och jag kom mig inte för att ställa några direkta frågor om Månics påbrå innan han avled 1966. Beträffande Karl-Arne Hjalmarsson vill han varken dementera eller verifiera ryktena, men medger att likheterna mellan Månic och Helge Solo är påtagliga.

I efterhand har jag forskat en del i fallet och kommit fram till följande:

*Yrje (e. Paroll u. okänd) född 1945 tillhörde den tyngre typen av nordsvenskar. Det intryck jag fick av honom från den tid han stod uppstallad på den så kallade Arrendegården strax intill Sunne kyrka var att han passade bättre framför plogen än mellan skalmarna på en sulky.

*Yrje fick tio avkommer registrerade i den nordsvenska travstamboken. Av dessa kom, förutom Månic, endast en till start, Yrjebruden, vilken fick rekordet 1.53,2 och nådde en prissumma på 1 050 SEK. Jag är mycket skeptisk till att Yrje skulle ha kunnat avla fram en häst med Månics kapacitet.

* Alla Yrjes avkommor var bruna eller svarta till färgen. Ingen var fux.

* Jämför man fotografierna på Helge Solo och Månic kan man inte undgå att finna vissa likheter

Utan att definitivt ta ställning överlämnar jag till läsarna att själva göra sig en uppfattning genom att studera fotografierna nedan. Om någon har ytterligare upplysningar eller kommentarer att bidra med så får ni gärna höra av er.

 

Erik Widén