Glimtar från förr

Hingstutsläpp

Hingstutsläpp var och är fortfarande en en publikdragande tillställning, men dessvärre tenderar dessa folkfester att bli allt färre. Orsakerna till detta är flera. Hästarna har blivit alltmer tämjbara, många så kallade arbetshästar har försvunnit och travhästar tränas och tävlar allt tidigare, vilket inte ger utrymme för någon längre betesgång. Här följer tre platser som blivit kända för sina hingstutsläpp/hingstbete varav två fortfarande är i bruk.

Seglinge

Hästarna tog Seglinge i besittning på 70-talet då tränaren Bengt Arvidsson gjorde stuteri av den gamla kreatursgården. Upp till 400 hästar fanns en tid på gården och varje år arrangerades hingstutsläpp inför stor publik. Jag och en granne hade varsin häst på bete där en sommar på 80-talet och vi imponerades av de stora beteshagarna med lättillgängligt vatten. Numera huserar travtränare Göran Lång på gården, men hingstutsläppet är sedan länge ett minne blott.

Öjebyn

I över 80 år har Hushållningssällskapet hållit grönbete för unghingstar på Bonäset i Öjebyn norr om Pieå. Själva utsläppet av hingstarna har varje år varit ett tilldragande skådespel som dragit stora åskådarskaror. I skrivande stund är det dock högst ovisst om arrangemanget ska kunna återupptas efter att ha legat nere flera år. Lennart Enberg, som hållit i trådarna, menar att ekonomin inte gick ihop när antalet hästar minskade. Han tycker att hästägarna är alltför rädda för att lämna sina kelgrisar på bete trots att en enig hästexpertis framhållit betydelsen av den fostran som hästarna får genom att leva i flock under några månader.

Böle/Fallsbjörken

Frustande, gnäggande, sparkar och bett, stegrande hästar, tjuvknep och lömska påhopp, picknick i gröngräset, begeistrade åskådare. Sedan inträffar, som genom ett trollslag, något märkligt. Forna antagonister blir helt plötsligt vänner, nya kontakter knyts och hela flocken bildar en enda stor familj, vars medlemmar vänslas och utbyter allehanda kärleksyttringar.

Det som beskrivs är några minnesbilder som jag har från de traditionella hingstutsläppen i Fallsbjörken och Böle utanför Leksand. Här har hästar släppts på sommarbete sedan 1920-talet och så sker även idag. De kuperade, kalkrika markerna i fäbodsmiljö är gott lämpade för unghästarna och tilltalande för besökare. Av de hingstbeten som jag utnyttjat för mina unghästar har Böle och Fallsbjörken varit de mest minnesvärda. De ligger nära varandra i höglänt terräng. De ystra unghingstarna vistas i Böle medan stona släpps på bete i Fallsbjörken under betydligt lugnare former.

 

 


Stålemara Gård

Hingstutsläpp i samband med hästbete förekommer även i mindre skala på Stålemara gård vid Blekinges ostkust. Här får ungdjuren (ettåriga hingstar och ett- till treåriga ston) gå tillsammans på sommarbete med god tillgång på vatten och under daglig tillsyn.


Fördelar

Förutom själva betet och den motion hästarna erhåller, i synnerhet om de har tillgång till kuperad skogs- och/eller betesmark, är det nyttigt för de unga sprakfålarna att få mäta sina krafter mot varandra. Många hästar blir fogligare att hantera och uppför sig bättre tillsammans med andra hästar. De lär sig att inte ensam vara herre på täppan. Den fostran som hästarna ger varandra kan vi människor inte ersätta till fullo och den är en förutsättning för att de ska utvecklas och få ett gott socialt beteende. Sedan ska man inte sticka under stol med att det för vissa kan innebära en avlastning att ha ungdjuren på annat håll sommartid för en rimlig slant.


Nackdelar

En viss skaderisk, uppkomna av bett eller sparkar, finns alltid liksom sviter efter mygg- och bromsbett. Dessutom kan vissa hästar magra ur om betet är mindre näringsrikt eller om de sysselsätter sig alltför mycket med andra aktiviteter än att beta. Om möjligt bör man ha skaffat sig en viss vetskap om hästens psyke och fysiska status innan man släpper honom på hingstbete. Att skaffa sig kännedom om markerna som hästarna ska vistas på är också att rekommendera. Oroliga och sent utvecklade individer mår kanske bättre av att stanna hemma.

 

Erik Widén