Glimtar från förr

Kvinnor vid tömmarna

Hästkvinnor i antiken

Redan under antiken utgjorde kvinnorna ett vanligt inslag vid hästkapplöpningar. Under de grekiska olympiaderna var de dock portförbjudna vid de atletiska tävlingarna och straffades med döden om de bröt mot förbudet. Ett undantag utgjorde dock den dag som ägnades åt hästtävlingar. Här fick de inte bara närvara utan även ställa upp som aktiva deltagare. Kvinnorna ansvarade även för en stor del av transporterna, vilka alltmer kom att ombesörjas av hästar, och som skötare och kuskar i de hästdragna stridsvagnarna var de en vanlig syn.

Kvinnor ej välkomna

Numera är det ingen ovanlig syn med kvinnor i sulkyn och även tränarkåren har utökats med representanter för det täcka könet, förvisso i något långsammare takt. Så har det dock inte alltid varit. Visserligen kan man spåra några namn på kvinnliga kuskar under istravets tid i början på förra seklet, men i reguljära lopp på landbanor var de inte välkomna utan fick nöja sig med att delta i så kallade damlopp. Den första kvinna som segrade i ett sådant var Olga Engblom, vilket ägde rum på Bergsåker 1937.

Tidiga kvinnliga körsvenner

Ännu långt in på 1960-talet såg man med viss skepsis på kvinnligt deltagande i travlopp. Ett undantag utgjorde Dannero där klartecken gavs till Göta Bodin, Ruth Strömberg och Siri Jonsson att få köra lopp. 1939 fick Margareta Cronhielm som första kvinna amatörlicens på Jägersro, men det var först i början på 1970-talet som kvinnorna fick möjlighet att utöva travsport som professionella. 1977 blev Ann-Marie Härdin Sveriges första kvinnliga proffstränare och elva år senare efterföljdes hon av Gunnel Fredriksson.

Norrmännen tidigt ute

I Norge var man mindre restriktiv när det gällde kvinnligt deltagande i travlopp. Redan 1932 vann Frida Helliesen ett totalisatorlopp på Forus travbana. Hon blev dock före loppet vägd och funnen för lätt varför hon tvingades köra med 40 kilo blyplattor under sulkysitsen. 1972 öppnades alla lopp för kvinnor med licens. Den första som utnyttjade detta var Liv Haslie. Berit Tveter Alm blev annars det stora namnet med såväl nationella som internationella meriter.

 

Apex Hanover
Apex Hanover med Maria Burdova vid tömmarna

Ryskt affischnamn

När den ryska topptränaren, Maria Burdova, ställde upp med amerikaimporten Apex Hanover i Elitloppet 1966 skapade det stora rubriker. Hon deltog även i en kuskmatch på Romme och gav strålande PR för kvinnors förmåga att tävla mot männen på lika villkor. Året innan fick hon emellertid kalla handen av fransmännen då hon var anmäld som körsven till Apex Hanover i Prix de Amerique. Anledningen sägs ha varit att det var opassande för damer att sära på benen, vilket är en förutsättning för att man ska kunna sitta i en sulky.

 

 Catarina Lundström Charlotta B Svensson
Catarina Lundström                                                                        Charlotta B Svensson

 

Kajsa Frick
Kajsa Frick

 

Svenska uppföljare

Helen Johanssons seger med Ina Scot i Prix de Amerique 1995 fick senare franska belackare att ändra inställning beträffande kvinnliga körsvenner och hon blev lite av ett föredöme för de många travintresserade av samma kön som hade siktet lite högre än livet som amatör eller stallpersonal. Catarina Lundström, Charlotta B Svensson, Sofie Svedin, Kajsa Frick, Sarah Swan och Jennifer Tillman är några namn i skaran av framgångsrika kvinnor som visat upp sina talanger i senare tid för att inte tala om alla de kvinnliga ryttare tillkommit på travovalerna sedan montésporten infördes. Förhoppningsvis kommer antalet kvinnliga utövare att utökas även framöver i denna tidigare helt mansdominerade sport.

 

Erik Widén