Margareta Wallenius-Kleberg

Margareta Wallenius-Kleberg

Att samtala med Margareta Wallenius-Kleberg är alltid lika intressant och det är en fröjd att höra henne tala om travsporten som hunnit levt så mycket för i hela sitt liv.

- Det började 1947 när jag var tio år. Pappa köpte Menhammar för att samla alla ston han hade på ett och samma ställe. Bland dem var Derbyvinnaren Rosenella och Miss Scovere. Dessutom skulle Big Noon gå till aveln så det passade väldigt bra. På den tiden var jag i stallet på all ledig tid, minns Margareta.

På tal om Big Noon så finns han begravd på Menhammars mark ute på Ekerö bredvid den hage han alltid gick i.
- Big Noon var en helt otrolig häst att ha att göra med. Han var snäll och trevlig på alla sätt och var en av mina allra första favoriter. Stoet Airline föddes i slutet av 40-talet och blev sedan en riktig favorithäst för min del och när hon såldes grät jag i flera dagar.
Redan på den tiden hade man en ledande roll och gott om avelsston. En utveckling som sedan blivit allt större och i dag äger man 130 ston och de flesta av dem är av riktigt bra kvalitet och många av dem är miljonärskor med fin stam.

Den grön/bruna dressen för stall Segerhuva har hängt med under alla år och tävlar fortfarande på landets travbanor.
- Jag vet inte varifrån den kom men rederiets färg var förstås brun men ”OW” i rederiflaggan var gul, berättar Margareta.

En riktig uppgång för Menhammar kom när man 1979 hyrde Zoot Suit som avelshingst. Men det var många som hade åsikter om hingsten.
- Många tyckte att han var stor och fläskig men det stod inte på förrän han slog igenom i aveln. Hans första avkommor kom 1980 och sedan törs man väl påstå att han dominerade i aveln under många år, säger Margareta, och ingen kan väl säga emot det påståendet. Hingsten var sedan avelschampion i sex år i rad!

På avelssidan kom sedan också Viking Kronos att spela en stor roll för uppfödningen på gården.
- Lutfi Kolgjini hörde av sig och ville sälja en del i honom. Jag var sedan utomlands ett tag men när jag sedan hörde av mig till honom så gjorde vi upp affären. Jag har haft ett otroligt bra samarbete med honom och när hingsten sedan pensionerades så fick han gå hem till Kolgjinis gård.

När det gäller aveln är det onekligen en sak som engagerar Margareta och det vittnar väl 19 år som ordförande i avelsföreningen (ASVT) om.
- Men jag tycker att det är ”skrutt” at vi inte har en riktig stambok. Vi är nog många som skulle kunna sitta och bläddra i en sådan i ställer för som nu behöva sitta framför en dataskärm. Jag hoppas att någon kommer att ta tag i den biten och se till att så blir fallet.

I stoet Pay Attention har Margareta ett sto som är sjunde (!) ledet i aveln som funnits på gården. Där kan man tala om att fortsätta och hålla traditionerna levande. Iron Maid var ett av de första stona på gården och var först i den raden.

När man ser till tävlingsbiten för gårdens alla uppfödningar så har det förstås passerat en och annan favorit genom åren.
- Den allra största är nog From Above som för övrigt är efter Zoot Suit och en mycket välstammad mamma. Han vann kriteriet som treåring, Derbyt som fyraåring och Elitloppet som femåring.
- Jag är mycket stolt över att ha fött upp så många svenskfödda avelshingstar som vi nu försöker matcha med våra toppston. Sedan är det också viktigt för mig att de hamnar i rätta händer. Framöver ska vi också matcha in Maharajah bland våra hingstar, berättar Margareta, och när hon kommer in på avelsbiten så hörs det snabbt att det tänds en extra låga.

- Maharajah är förstås också en av favoriterna som kommit fram under åren. Jag var på plats när han vann Olympiatravet nyligen och det var en härlig känsla.

Vad tror då Margareta om svensk travsport på sikt?
- Jag hoppas verkligen att det ska gå bra. Jag ser oss som mer organiserade än andra länder som t ex USA och det borde kunna bli riktigt bra, slutar svensk travsports ”grand-old-lady”.