Glimtar från förr

Några axplock från förr

Denna gång tar vi en titt i backspegeln och plockar fram några fakta och kuriosa från en tid då travsporten ännu stod i sin linda.

Handikapp

Till en början rådde en stor förbistring när det gällde startplaceringen på hästarna inte minst med tanke på det inhomogena material som hästarna utgjorde. Man laborerade med handikapp dikterat av ras, fart och vikt, vilket ofta ledde till kontroverser med hästägarna. Tillägg efter insprungna pengar började tillämpas först 1915 för varmblod och 1924 för kallblod. Beträffande de senare fortsatte man dock att handikappa efter vikt ända fram emot halvsekelskiftet emedan rasen fram till dess bestod av såväl tyngre, så kallade brukshästar, och mera finlemmade (lättare) med genuinare travblod i ådrorna.

Caesar

Caesar

På kallblodssidan var det den finska hästen som mer eller mindre dominerade från förra sekelskiftet och framåt. Ett av undantagen var Caesar, en stor, högbent travare från Sjulsnäs i Piteå, vars ägare, Axel Hellgren var en av huvudfigurerna i Piteå Travklubb. Kapable Caesar startade även på Brunnsviken och fick huvudstadsborna att uppmärksamma den så kallade Norrlandshästen, vilken han ansågs härstamma från. Caesar var dock inte av rent nordsvenskt blod då hans farmor var av finskt ursprung.

Kajsa

Om Kajsa berättar hennes ägare, Gösta Bergengren, att han köpte henne en vinterdag 1904 för 300 kronor. Trots sin litenhet – 1.42 över manken – hade hon mycket fart i kroppen och tålde veritabla strapatser. Då hon ställde upp på Umeälvens is hade hon med en pojke som kusk tillryggalagt de 22 milen från Byske till Umeå på två dagar. Före tävlingarna fick hon två dagars vila. Trots ett handikapp på 150 meter och en incident där medarna skar igenom isen gick hon segrande ur striden i ett lopp över 2000 meter på kilometertiden 1.53. En stund senare startade hon i ett lopp över 2500 meter, vilket hon vann komfortabelt på 1.52.

Domartribun 1920-tal


Tävlingarna på Sundsvallsfjärden

Innan Bergsåkers travbana togs i bruk 1932 arrangerade man tävlingar på Sundsvallsfjärden. Till en början höll man till mitt ute på densamma, men så småningom flyttades banan närmare land så att publiken från en kaj kunde bevittna hästarnas framfart. Någon större uppmärksamhet väckte det inte när funktionärerna mellan loppen vandrade från domartornet till totoluckorna för att göra sina insatser. Isarna blev dock sämre för varje år på grund av mildare vintrar och att isbrytare förstörde den is som fanns. Fräthål uppstod och vatten sprutade upp ur sprickor i isen. Under några år, sista gången 1932, avhölls tävlingarna på Selångerssjön, men det blev för kostsamt och opraktiskt i längden samtidigt som man redan börjat projektera en landbana.

Centaur

Centaur

Centaur (e. Eivin u. Centina e. Pålle) föddes på gården Wij i Idenors socken söder om Hudiksvall 1924. Uppfödare, ägare och körsven var Ivar Lundin. Han blev den stora kallblodiga stjärnan under 1930-talet och den förste i rasen att trava under 1.40. Under sin uppväxttid drabbades han av flera olyckor. Den värsta skedde när han var två månader gammal då han gick på bete med sin mor och blev beskjuten av några skolpojkar. Kulan trängde in i vänstra bogen några centimeter från hjärtat och han fick bäras in i stallet. Såret läkte dock, kulan blev kvar inne i kroppen och han fick märkligt nog aldrig några men av missödet. Centaur startade 150 gånger och vann i 72 av dem. Hans prissumma blev 60  382 SEK och han travade som snabbast 1.36,8. Två gånger segrade han i SM och två gånger vann han Kallblodslandskampen.

 

Erik Widén