Stefan Hultman

Stefan Hultman

Stefan Hultman är en fantastisk yrkesman som vunnit det mesta man kan göra inom travsporten och som dessutom visar känslor och verkligen bjuder på sig själv. Stefan Hultman är helt klart en av travsportens allra största, en vinnartyp och riktig kämpe.

Pappa Ove Hultman var travintresserad och besökte Solvalla regelbundet. Stefan Hultmans eget travintresse trappades upp undan för undan och körde häst på riktigt gjorde han för första gången hos Bruno Svensson i Rimbo som åttaåring. Första Elitloppet på plats var 1972, men året efter fick Stefans travintresse en rejäl puff framåt när Ego Boy besegrade Flower Child i den för alltid oförglömliga duellen.

Efter avslutad grundskola som 15-åring inträffade det oundvikliga. Stefan tog sitt första travjobb, som lärling hos Karl-Erik ”Kacke” Nilsson och Kaj Widell på Solvalla. Året efter flyttade Stefan till Gunnar Nordins stall och därefter var framtiden utstakad.

Lärlingsperioden fortsatte hos Ulf Nordin, Stig H Johansson och Tommy Hanné. Här lärde sig Stefan väldigt mycket olika saker, som sedan kom väl till pass när han skulle prova sina egna vingar. Ulf lade mycket tid på balansering medan Stefans stora idol som ung, Stig H Johansson, visade upp ett enormt tålamod och en noggrannhet som gav resultat. Tommy var före sin tid i mycket och här lärde sig Stefan mycket om hur man tränar upp unghästar. Under tiden hos Hanné vann Stefan bland annat Travrondens Guldklocka och tog en av sina största kusksegrar i karriären i Mönchengladbach med pappa Oves Kenvil. Detta iförd vita sneakers, något han kopierat från Bo William Takter. Efter det loppet fick Stefan också skriva sin första autograf!
Traväventyret fortsatte hos Sören och Jan Nordin i Milano, där Stefan bland annat blev vän med en då väldigt ung Pietro ”Pippo” Gubellini. Stefan vände sedan hemåt igen och tog jobbet som privattränare hos Bosse ”Rabo” Eriksson i Grevelund (Mic-hästarna).

Redan som 25-åring (1989) kvitterade Hultman därefter ut egen proffslicens. Bara på ett halvår gick han från 25 till 75 hästar på en anläggning som inte var anpassad för så många hästar. Dessutom var Stefan själv grön, men med en vinnarmentalitet som satte allt större press på honom själv. Varje lopp kändes nästan som en boxningsmatch som måste vinnas.

Så småningom hyrde han 70 boxar på gården i Fituna och hade på den tiden bland annat Pride Farming. Rent ekonomiskt gick det tyvärr allt sämre och om inte gårdens ägare befriat Stefan från ett kontrakt hade det nog slutat med konkurs. Istället flyttade tvåbarnspappan med sin familj till italienska Toscana och arbete för ett stort privat stall. Stefan slapp ta något ekonomiskt ansvar längre och livskvalitén var hög. Övriga familjen trivdes dock inte och när Stefan lämnades ensam i Toscana blev så småningom hemlängtan för stor. Han återvände till Sverige 1994-95 och fick sedan rådet av Solvallas dåvarande vd att sluta som proffstränare.

Fortsättningen blev högst annorlunda. Stefan åkte runt och skodde hästar i Stockholmsregionen samtidigt som han arbetade i en grönsakskällare i Bromma. Därav hans smeknamn ”Grönsakshandlaren/Handlar'n. Arbetspassen kunde ibland vara från 04.00 på morgonen till 21.00. Men det var ett måste för att kunna ställa mat på bordet där hemma.

Det skulle dock komma bättre tider igen - detta tack vare Margareta Wallenius-Kleberg på Menhammars Stuteri. Stefan fick tips om att man sökte någon som kunde ta hand om hovvården på alla fölston, föl och de fåtaliga starthästar som just då fanns på Menhammar samt dessutom träna några yngre märrar. Stefan tog bilen på direkten ut till Margareta och fick jobbet.
Det började med framgångar för hästar som Bambolero, King Anders, Namarra Boko och Splash. Sedan kom succén med Eller och Energetic, som såg till att ge ett rejält lyft för Hultman. Travkompaniet blev också en minst sagt lyckad satsning. Fram till den hemska sjukdomen myastenia gravis (MG) slog till med full kraft hösten 2015 hade Stefan tränat cirka 80 hästar för Travkompaniet, som sammanlagt tjänat runt 80 miljoner kronor. Ett skapligt snitt!

Stefan har som sagt vunnit det mesta man kan vinna som travtränare, utom Hambletonian. Han har haft många pojkdrömmar genom åren som slagit in, men när Maharajah segrade i Prix d'Amerique i januari 2014 var det den absoluta höjdpunkten på karriären. Då ska vi förstås inte heller glömma From Aboves Elitloppsseger, dubbla Derbyvinster (Maharajah och From Above), tre fullträffar i Kriteriet (Maharajah, From Above och Jaded) samt Naglos två raka i Prix de France. Och mycket, mycket mera.

Stefans liv och travkarriär har varit en berg och dal-bana. Under 2017 håller han på att kämpa sig tillbaka efter sin väldigt svåra muskelsjukdom. Med känslomänniskan och vinnartypen Stefan Hultman tänker ta hem den kampen också. Lita på det.


Stefan Hultman är en kämpe och vinnartyp, som vägrar att ge sig. Han har vunnit det måste som går som travtränare, men även visat att han kan resa sig ur de mest jobbiga situationer. Stefan är också en stor ambassadör för svensk travsport genom sitt sätt att vara och kärleken till djuren.

Stefan Hultmans största segrar i urval
Unghästlopp i Sverige:
Breeders Crown: Energetic (2001), Naglo (2002), From Above (2002), Triton Sund (2005), One too Many (2010) och Perfectly Enough (2011).
Drottning Silvias Pokal: Lie Detector (2008).
E3: Pine Dust (2001), Lie Detector (2007), Maharajah (2008) och Rolling Stones (2013).
Färjestads Nordiska Treåringspris: Kenvil (1983, Kaj Widell körde).
Guldstoet: Lie Detector (2007).
Eskilstunas Fyraåringstest: Naglo (2003) och Intoxicated (2005).
Fyraåringseliten: From Above (2002), Calvin Capar (2003), Orecchietti (2011) och Panne de Moteur (2012).
Solvalla Grand Prix: Naglo (2003) och Intoxicated (2005).
Sprintermästaren: Calvin Capar (2003), Gentleman (2004) och Orecchietti (2011).
Stochampionatet: Pine Dust (2002) och Lie Detector (2008).
Svenskt Travderby: From Above (2002) och Maharajah (2009)
Svenskt Travkriterium: From Above (2001), Jaded (2005) och Maharajah (2008).
Svenskt Trav-Oaks: Pine Dust (2001)
Treåringseliten: Rolling Stones (2013).

Lopp för äldre hästar:
Elitloppet: From Above (2003). Försökssegrar: Jaded (2009) och Panne de Moteur (2014).
Jubileumspokalen: Panne de Moteur (2013) och Nimbus C.D (2015).
Olympiatravet: Triton Sund (2009) och Maharajah (2013).
Sundsvall Open Trot: Triton Sund (2008) och Panne de Moteur (2013).
Sweden Cup: Jaded (2008).
Svenskt Mästerskap: Energetic (2002) och Triton Sund (2008-2009).
Sto-SM: Pine Dust (2002).
Axevallalöpningen: Naglo (2004) och Triton Sund (2008).
Berth Johanssons Memorial: Maharajah (2010).
C.L. Müllers Memorial: Maharajah (2010) och Yellow Eden (2011).
C.Th. Ericssons Memorial: Maharajah (2010).
Färjestads Jubileumslopp: Marshland (2011).
Guldbjörken: General du Lupin (2005), Marshland (2010) och Maharajah (2011).
Gösta Bergengrens Minneslopp: Triton Sund (2008) och Marshland (2011).
Harper Hannovers lopp: Yellow Eden (2011).
Kalmarsundspokalen: Jaded (2008).
Malmloppet: General du Lupin (2005) och Jocose (2007).
Mälarpriset: General du Lupin (2005).
Prins Carl Philips Jubileumspokal: From Above (2003) och Panne de Moteur (2013).
Silverhästen: Triton Sund (2008) och Jaded (2010).
Silverörnen: General du Lupin (2005), Marshland (2010) och Panne de Moteur (2013)
Smedträffen: Pine Dust (2004) och Jaded (2008).
Travrondens Guldklocka: 1983.
Ådalspriset: Energetic (2002-2003) och Triton Sund (2008 och 2010).
Årjängs Stora Pris: Orecchietti (2012).
Östgötaloppet: Triton Sund (2008) och Marshland (2010).

Internationellt:
Copenhagen Cup: Triton Sund (2009).
Grand Prix de l’U.E.T. (Europaderbyt): Naglo (2003) och Maharajah (2009).
Prix d’Amérique: Maharajah (2014).
Prix de France: Naglo (2004-2005).
Prix de Paris: Maharajah (2011).
Prix de Belgique: Naglo (2004) och Maharajah (2011).
Prix de la Cote d’Azur: Intoxicated (2006).
Prix Ariste Hemard: Naglo (2003).
Prix du Plateau de Gravelle: Energetic (2002).
Prix Marcel Laurent: Eller (2001).
Greyhound Rennen (Mönchengladbach): Kenvil (1984).
Fyraåringseliten, Bjerke: Orecchietti (2011).