Johnny Takters första kontakt med hästar råkade bli vid en ridskola i stadsdelen Hageby i Norrköping. Han var åtta år gammal då; när kärleken till djur och hästar infann sig på allvar. I något som på sitt sätt blev startskottet mot det som skulle involvera en tränar- och kanske i synnerhet kuskkarriär som varit både omtumlande, framgångsrik och på flera sätt unik.
Fakta
Namn: Johnny Takter.Född: 16 november 1958 i Linköping.
Hemmabana: Jägersro i Malmö.
Kusksegrar: 3 846 (tom 251231).
Allsvensk kuskchampion: 1984 med 184 segrar.
Tusenklubben: Medlem sedan 1992.
Championat: Totalt 19 stycken (Jägersro 12, Halmstad 2, Kalmar 2, Karlshamn 2 och Åby 1).
Årets kusk: 2007.
Invald i Hall Of Fame: 2026
Från den där hagen full av ridhästar i Hageby, där Johnny i första hand där och då fastnade för dofterna; ”dofterna den där första gången sitter i för evigt”, som han skriver i sin självbiografi som kom ut 2021, gick färden först vidare till Mantorp, senare till Jägersro i Malmö.
Hans Pappa Bo William hade inte ens sett en travhäst när han för första gången besökte Elitloppet på Solvalla 1966, bara för att tolv år senare värvas från Mantorp till Jägersro – och inleda en kometkarriär. Tillsammans med brodern Jimmy och resten av familjen Takter var det för Johnny bara att ”haka på” till Malmö, även om den vid tiden ängslige och känslige pojken egentligen absolut inte ville.
Men där i Malmö och på Jägersro ska alltså såväl Bo William som Johnny slå igenom på allvar, den för sonen tuffa flytten till trots.
Redan andra året blir pappa Takter champion för första gången, och efter det är det Johnnys tur. Han blir champion tre av de närmaste åren på banan – och 1984 Sverigechampion med hela 184 segrar! Lägg därtill 16 utomlands och Johnny nådde 200 jämnt. Detta vid den – under den här tiden – extremt unga åldern, blott 26 år gammal.
Juryns motivering: Intresset för hästar kom som åttaåring då han besökte en ridskola i Hageby i Norrköping. Med tiden blev det travsporten som tog över och efter att lite motvilligt flyttat till Malmö tillsammans med pappa Bo William Takter kom sedan framgångarna snabbt. Han visade tidigt mästerliga körhänder och slog sig snabbt in i eliten. Efter att blivit catchdriver i början av 2000-talet kom framgångarna på löpande band och storloppsvinsterna rullade in samtidigt som det också blev massor av segrar i vanliga lopp. Han vann bland annat titeln som året vinstrikaste ett år. Pojkdrömmen Elitloppet blev verklighet 2010 då han fick hoppa upp bakom Stefan Melanders Iceland i finalen. I en fantastisk karriär är det höjdpunkten.
Framgångarna fortsätter för far och son Takter, men 1988 ska en olycka för pappa Bo William ändra förutsättningarna rejält. Bo William är nära att sätta livet till efter ett fall i en trappa på Hotel Savoy i Malmö, och kommer efter det aldrig riktigt på allvar tillbaka i sporten. Allt medan Johnny får ta fullt ansvar för verksamheten. Det fungerar under några år innan han drabbas av en stor depression och rent allmänt psykisk ohälsa.
Ja, på något sätt kan man dela upp Johnny Takters karriär i två delar; den kombinerade som tränare/kusk under 1980- och 1990-talen, och den mer renodlade Catch driver-tiden efter millennieskiftet. För till sist känner han att tränarrörelsen har gått i stå, att han inte är kapabel, eller kanske snarare inte gjord, för att driva ett stort stall – och bestämmer sig för att enbart köra lopp.
Och i den rollen har han vunnit i princip allt som överhuvudtaget går att vinna. I en kombination av talang, elegans, bestämdhet – och taktisk förmåga. Allt från den första stora triumfen i Hugo Åbergs Memorial med Matiné 1985, till den senaste i Svenskt Travkriterium, med Inti Boko, 2018. Och där emellan som sagt i princip alla stora lopp, såväl nationellt som internationellt. Som Svenskt Travderby med Commander Crowe 2007, drömsegern ihop med brodern Jimmy i World Trotting Derby i ett stekhett Illinois 1999 och Lotterialöpningen i Neapel med Oasis Bi 2016. För att här bara nämna ett fåtal.
Och så såklart. Elitloppet med Iceland 2010. Löpningen som Johnny så innerligt och mer än allting annat under sitt travliv ville vinna. Som han blev så förälskad i när han på plats på Solvalla för första gången 1971 fick se Tidalium Pélo ta hem segern. Vi tar oss tillbaka till Johnnys bok igen, där han beskriver vilka känslor han fick och vad som föddes i honom den där söndagen.
Kanske blev Elitloppet 1971 något av min första romans. På något vis blev det så. I hästen. I föreställningen. I allt. På Solvalla.
Och i travsporten. Och ännu säkrare jag blev. På att här skulle jag en dag stå. På den plats som Tidalium Pélo och Jean Mary nu var skulle jag en dag befinna mig. Någon gång. Så ska det bli, tänkte jag, i en kropp vars blod rusade, hjärta bultade och hela inre berusade.
Johnny hade egentligen dock slagits ut från Elitloppet 2010. I försöket körde han nämligen den amerikanske hästen Enough Talk, som inte alls visade sig räcka till, och det var inte förrän Stefan Melander – på den här tiden var det andra regler i Elitloppet – efter de båda försöken kom och knackade honom på ryggen och undrade ”hur formen är”, som han fick klart för sig att en extrachans infunnit sig … Och resten är som det brukar sägas – historia.
Bilden som så många gånger tagits fram inom mig, den är verklig nu. Alla drömmars dröm har slagit in. Jag står i vinnarcirkeln. Jag, Johnny Takter, jag är på plats nu. Efter alla dessa år. Nu är jag här. Så Tidalium Pélo, ser du mig där uppifrån? Jag är här nu. Nu står jag här, i samma vinnarcirkel som du den där gången; i bilden jag sedan den stunden aldrig kunnat släppa. En solig söndag i maj.
Efter Solvallas Internationella Elitlopp, rader på nytt tagna från självbiografin.
Johnny Takter är på många sätt unik i den svenska travsporten. Lite av en annan sort, en helt egen. Att slå igenom som blyg ungdom var både sensationellt och enastående, men samtidigt inte alldeles enkelt för en introvert människa. Längs vägen går det nog att säga att verkligheten då och då kom ikapp Johnny, och han har också varit ifrån sporten under vissa perioder. Likväl har han alltså under hela sin långa – och som sagt aningen brokiga – karriär alltid kommit tillbaka, och hela tiden visat upp en fantastisk nivå under en helt enastående karriär.
"Jag är ingen maskin. Jag är inte John Campbell. Inte Björn Goop, Jorma Kontio eller Örjan Kihlström", som han en gång uttryckt det, apropå att han kanske inte alltid inte har varit den genomsnittlige travpersonligheten.
Men du är Johnny Takter. På ditt som sagt alldeles egna personliga sätt en av Sveriges bästa kuskar genom tiderna. Och nu är du också mycket rättmätigt invald i Hall of Fame, Johnny!
Bland segrarna kan nämnas (urval):
Sverige:
Svensk Uppfödningslöpning, Svenskt Travkriterium, Svenskt Travderby, Svampen, Svenskt Trav-Oaks, Derbystoet, Drottning Silvias Pokal, Sprintermästaren, Breeders Crown och E3.
Elitloppet, Hugo Åbergs Memorial, Svenskt Mästerskap, Sto-SM, Sto-EM, Norrbottens Stora Pris, Jämtlands Stora Pris, C.L. Müllers Memorial och Årjängs Stora Sprinterlopp.
Utomlands:
Nordiskt Mästerskap, Forus Open, Fina Cup, St. Michel Ajo, Danskt Travderby, Kosters Memorial, Danskt Mästerskap, Grosser Preis von Deutschland, Gelsentrab Gold Pokal, Gran Premio della Lotteria, Gran Premio delle Nazioni, Gran Premio Palio Dei Comuni, Gran Premio d’Europa, Gran Premio Tino Triossi, Gran Premio Continentale, Breeders’ Crown, World Trotting Derby, Peter Haughton Memorial och Merrie Annabelle (Jim Doherty Memorial).
Foto: TR Bild
Hall Of Fame – Travets Storheter – har sitt säte i Nordiska Travmuseet, men de som utser vilka som ska väljas in är en oberoende instans: en kommitté bestående av representanter för de svenska och norska travsportjournalistklubbarna, Svenska Hästsportjournalisters Klubb (SHK) och Norska Travjournalisters Klubb (NTJK).