Det skrevs tidigt en bok om honom, han hade en speciell fanclub och egen låt. Åke Svanstedt-tränade Zoogin slog igenom med dunder och brak genom sin överraskande kriterieseger 1993. Sedan rullade det bara på för ”köttbullen” från Mellangård, några mil utanför Sundsvall. Hästen blev en stor världsstjärna som fick extra mycket sympati eftersom han ofta vann storloppen den tunga vägen.
Fakta
Namn: Zoogin.Född: 3 juni 1990. Död: Juni 2020 i Ryssland.
Kön: Hingst. Färg: Mörkbrun.
'Stamtavla: Zoot Suit – Ginjette e. Lornjett.
Uppfödare: Lennart & Lars-Göran Olsson.
Ägare: Håkan Andersson, Sundsvall (1992-2013).
Tränare: Åke Svanstedt, Bergsåker. Körsven: Åke Svanstedt ( 94 starter), Jim Frick (1) och Anders Lindqvist (1).
Årets Treåring: 1993. Årets Äldre: 1995-1998. Årets Häst: 1996.
Avkommor: 221 svenskregistrerade avkommor, varav sex miljonärer. Sobel Alex den vinstrikaste (1.390.764 kronor). Han har också avkommor i Finland och Ryssland.
Åke Svanstedt fick nys om att Zoogin var till salu sensommaren 1992. Den dåvarande Bergsåkerstränaren hade extra bra koll på tvååringen eftersom han ibland såg honom i jobb på Hagmyren. Vid den tidpunkten drev nämligen Svanstedt en unghästfilial på travbanan strax utanför Hudiksvall. Det här lyckade sammanträffandet mynnade ut i att Åke också köpte Zoogin av uppfödarna Lennart och Lars-Göran Olsson, detta för Håkan Anderssons räkning.
Det blev ingen dans på rosor på direkten. Zoogin slutade oplacerad i båda starterna som tvååring, utan att Åke Svanstedt kände sig orolig. Det faktum att hästen ville ”springa hem” i de loppen såg han som en ren omognadsgrej. Det skulle visa sig rätt. Zoogin vann årsdebuten som treåring i början av april och hann med ytterligare fyra vinster på sju lopp innan det var dags för Svenskt Travkriterium. Efter en andraplats i försöket kom det stora genombrottet i finalen när Zoogin som en frisk 20-oddsare visade sig starkast till slut.
Även om 1993 avslutades som oplacerad i italienska storloppet Orsi Mangelli och fyraåringssäsongen inleddes med galopp var ”köttbullen” nu rejält i rullning...
Motivering: En av Sveriges bästa hästar genom alla tider började karriären lite trevande men som treåring vann han lite överraskande för många Svenskt Travkriterium. Den tuffa hingsten präglades hela sin karriär men en tuff attityd som gjorde att han tålde att göra loppen den hårda vägen. Det var något som gjorde honom till den stora stjärnan han blev. Hans löpskalle och vad man idag ofta benämner som ”pannben” var alltid med honom. En andraplats i Derbyt blev det under fyraåringssäsongen innan han klev in på de stora ovalerna och visade varför han hade fått stjärnstatus. När han besegrade Copiad i en duell i Jämtlands Stora Pris var det ingen som tvivlade på hans storhet. Raden av storloppssegrar blev sedan lång och han vann 1996 World Cup Trot efter att ha segrat i tre av dellöpningarna.
Det blev hela nio segrar som fyraåring, där förstås den i Fyraåringseliten stack ut mest. Däremot fick Zoogin se sig slagen av Zenit F. i derbyfinalen. Bra gjort ändå med tanke på att det visade sig efteråt att en förkylning höll på att bryta ut, just under årets viktigaste lopp. Åke Svanstedt var dock nöjd med utvecklingen och även om han inte sade det publikt var siktet inställt på att starta Zoogin i Elitloppet redan som femåring.
Om kriteriet var det stora nationella genombrottet kom den internationella pushen i just det där första nappataget med världseliten. Det blev andraplatser i både försök och final 1995 och Svanstedt såg det hela som maxutdelning bakom en omöjlig Copiad. Samtidigt närmade sig Zoogin sista biten i finalen, vilket förstås lovade gott. Bara två veckor senare slog han också samme Copiad i premiärupplagan av Jämtlands Stora Pris – detta från dödens. Nu var han nummer ett – och de närmaste åren blev som en enda lång triumffärd med ytterst få hack i skivan.
Det är bara att titta på fakta över alla hans segrar i Norden – det är enklare att namnge vilka Zoogin inte vann. Utanför Norden startade han däremot bara åtta gånger, där den enda segern kom i Elite-Rennen i Gelsenkirchen 1996. Ägaren Håkan Andersson har tidigare bland annat nämnt totalsegern i World Cup Trot 1996 som en av de absoluta höjdpunkterna. Zoogin vann det året alla etapperna: Elite-Rennen i Gelsenkirchen, Hugo Åbergs Memorial på Jägersro och Solvallas Jubileumspokal.
Andersson lyfter även fram skrällsegern i Kriteriet som något som verkligen stack ut. Zoogin är det åttonde vinstrikaste svenska varmblodet genom alla tider – ändå måste man ändå tycka lite synd om honom. Varför? Jo, för att få det där hundraprocentiga erkännandet hade det krävts en seger i Elitloppet eller Prix d'Amérique. Men i dessa lopp var det som att det vilade någon form av förbannelse över Zoogin. Om vi börjar med Elitloppet. Förlusten mot Copiad var inget att säga om. Men året efter hade han minst sagt otur.
Slutsegraren Coktail Jet var ytterst nära att som fyra åka ut redan i försöket. Sedan var det bara den franska speedkulan som lyckades slå Zoogin i finalen. Till saken hör också att Åke Svanstedt nästan trollat som tränare genom att få tillbaka sin stjärna så snabbt efter den skada hästen ådrog sig bara några månader tidigare i Paris.
Allt var sedan egentligen upplagt för en elitloppsseger 1997. Detta efter en elegant uppvärmningsvinst i Oslo Grand Prix. Det fanns nämligen ingen motståndare av Coktail Jets kaliber i den upplagan. Men allt kan som bekant hända i trav. Redan i försöket trampade Zoogin av sig en av sina två skor och var borta snabbare än någon kunnat ana.
Prix d'Amérique? Tja, en ännu dystrare historia. Från Sundsvall chartrades ett speciellt flygplan med massor av fans som skulle följa Zoogins första äventyr i storloppet på Vincennes 1996. Då kom han inte ens till start efter att bara några dagar före loppet skadat ett kotsesamben. Två år senare blev det lopp men Zoogin visade då redan i värmningen att han inte var på topp för dagen. Ändå krigade han till sig en femteplats.
Alla andra stora segrar talar ändå sitt tydliga språk och berättar vilken fantastisk häst Zoogin var. De flesta togs dessutom den tuffa vägen eftersom han först i slutet av karriären förbättrade startsnabbheten. Löpskalle och pannben är två ord som verkligen Zoot Suit-hingsten hade i överflöd.
Den 51:a och sista segern kom i Midsommarloppet i Rättvik i juni 1999. Det blev sedan bara ett lopp till innan tävlingsskorna lades på hyllan, ett par veckor senare. Zoogin inledde avelskarriären i Sverige för att sedan även hinna serva ston både i Finland och Ryssland. När hästen fyllde 30 år den 3 juni 2020 firades han med tårta av sin ryska ”familj” och verkade vara i kanonskick. Bara några dagar senare travade ändå världens bästa ”köttbulle” vidare till de evigt gröna ängarna. Visst var det sorgligt med Zoogins död, men samtidigt slutade han på något sätt ändå på topp. Precis som var fallet i mer än hälften av alla hans 96 travlopp.
Bland segrarna kan nämnas (urval):
Svenskt Travkriterium (1993), Fyraåringseliten (1994), Jämtlands Stora Pris (1995, 1996, 1997), Solvallas Jubileumspokal (1995, 1996, 1998), Åby Stora Pris (1995, 1996), Hugo Åbergs Memorial (1996), Elite-Rennen (1996), Finlandia Ajo (1997), Oslo Grand Prix (1997), Copenhagen Cup (1997), Sundsvall Open Trot (1998), Svenskt Mästerskap (1998), Nordiskt Mästerskap (1998), World Cup Trot, europeisk löpningsserie (1996, 1998).
Foto: TR Bild
Hall Of Fame – Travets Storheter – har sitt säte i Nordiska Travmuseet, men de som utser vilka som ska väljas in är en oberoende instans: en kommitté bestående av representanter för de svenska och norska travsportjournalistklubbarna, Svenska Hästsportjournalisters Klubb (SHK) och Norska Travjournalisters Klubb (NTJK).