Svante Båth väljs in i Hall of Fame

Uppväxt bara 200 meter från Bergsåkers travbana blev valet av ”lekplats” inte svårt. Det hela slutade med en A-tränarkarriär på nästan 30 år och massor av storloppssegrar, speciellt på unghästsidan. Nu är E3-kungen Svante Båth även invald i Hall of Fame. – Det här har inte funnits på tapeten för min del. Jag känner mig dock fortfarande som Svante från Tygelvägen i Bergsåker.

Redan som sjuåring började Svante Båth springa i travstallen på Bergsåker. Speciellt lades mycket tid hos Hans-Erik Skoglund, där han också fick sitt första sommarjobb.

– På den tiden bedrev de flesta tränare sina verksamheter inne på travbanan, så det var mycket liv och rörelse på stallbacken. När jag till slut gick ut nian så blev det under en period arbete på ett lager i Birsta eftersom det inte fanns någon tjänst just då i något av travstallen, berättar Svante Båth, som dock ganska snabbt letade sig till travbanan igen.

Det blev arbete hos Jan Sundell och sedan fyra-fem år hos Christer Nylander.

– Travet är den enda drog som det inte finns något behandlingshem för. Jag provade att sluta, bland annat under en period med jobb på en biluthyrningsfirma, även om jag skodde hästar samtidigt och tränade tre egna. Dessutom skrev jag lite trav åt Västernorrlands Allehanda.

Men det var till slut Ulf Ohlsson som pratade tillbaka Svante till lärlingsjobb igen. Den här gången blev det flytt ner till Simlom i Norrtälje och Lars Lindberg.

– Lasse hade varit på mig tidigare om att jag skulle arbeta hos honom men nu hade jag och Ulf också en annan plan. Det var att dra i gång ett eget popstall på Bergsåker efter en tid tillsammans hos Lindberg. Så blev det också och jag tror att Ohlsson, då 1988 som 23-åring, var den hittills yngsta tränaren i Sverige att plocka ut A-licensen.

Hästar som Newster F. och Gordon Mic var förvandlingsnummer som fick folk att få upp ögonen för den nya tränarduon.

– Ingenting är omöjligt i den åldern. Vi började med tre hästar, varav två var våra föräldrars egna. Men som sagt, då såg man inga moln på himlen. Vi fick också lite stämpel på oss att kunna fixa till problemhästar och Newster F. blev till och med Sveriges segerrikaste häst ett år med 15 vinster på 28 starter.

Efter några år tillsammans gick dock Båth och Ohlsson skilda vägar. För Båths del blev det Irland och arbete med unghästar, med Christer Nylander som viktig kugge.

– Jag ville förkovra mig ytterligare och lära mig mer om unghästträning. Sedan dess har jag hela tiden tyckt det varit intressant och roligt att försöka forma de små liven.

Svante plockade ut sin A-tränarlicens 1995, detta trots att han tidigt som lärling flera gånger poängterade efter vunna travlopp att han minsann aldrig skulle bli tränare. Men möjligheten att fokusera sig på enbart tränarbiten och sedan ta hjälp av de bästa kuskarna blev ett vinnande koncept. Lars Lindberg, Torbjörn Jansson, Erik Adielsson och Ulf Ohlsson är de som Svante mest har använt sig av.

– Oktavia Staro (född 1994 e. J.R.Broline, sju segrar och 1 090 930 kronor) blev en viktig häst för mig alldeles i början av proffsstarten. Hon kvalade in till de allra flesta årgångsfinaler som tre- och fyraåring och visade att det faktiskt gick att vara med i de sammanhangen. Det betydde mycket för mig då.

Den första riktigt stora unghästtiteln ordnade Staro Showbiz 2001 i korta E3-finalen för hingstar och valacker med Torbjörn Jansson i sulkyn. Därefter såg hästar som Malabar Circle Ås, Luxury Ås och Kung Lavec till att det blev rena rama ketchupeffekten. Plötsligt var Svante Båth E3-kungen i trav-Sverige och ordnade även dubbla respektive trippla titlar i Svenskt Travkriterium och Svenskt Travderby. Hans tränarkarriär kan inte betraktas som något annat än en succé och den har nu även tagit honom in i självaste Hall of Fame.

– Hur man sammanfattar min tränarkarriär? Jo, den blev bra! Det kom en svacka under en period när jag var lite besviken på att unghäststjärnorna inte fortsatte att leverera som äldre. Men när vi ändrade lite i upplägget fungerade plötsligt ingenting. Överhuvudtaget är det ett ständigt skruvande för en travtränare och man lär sig också mer och mer under resans gång.

Vilka lopp och/eller prestationer vill han då själv lyfta fram som höjdpunkter?

– Det kändes stort att få med fyra hästar i Derbyfinalen 2014 av fyra möjliga och då dessutom få vinna med Poochai. Jag hade dessutom samma dag med Godiva Ås i Derbystoet. Det här är också första och enda gången som jag aktivt valt att inte se ett travlopp när jag själv varit på plats. Det kändes helt enkelt för jobbigt men det blev bra i slutändan.

Båth nämner även segrarna med Luxury Ås i både Svensk Uppfödningslöpning och korta E3-finalen 2003 som något alldeles extra.

– Det var speciellt eftersom Lars Lindberg hade sagt att vi skulle välja andra kuskar än honom eftersom han tyckte att han blivit för gammal. Jag lyckades dock övertala Lasse att i alla fall fortsätta köra Luxury Ås.

Fem kriteriefinalister 2017 var förstås också något som stack ut rejält. Samtidigt blev det kanske Svante Båths största besvikelse under karriären. Detta trots att hans hästar slutade tvåa (Coin Perdu), femma och sexa.

– På förhand kändes det inte som att jag kunde förlora finalen. Antingen skulle Very Kronos ta hem det hela från ledningen eller annars Coin Perdu bakifrån om det skulle bli för tuff press för Very Kronos. När Very sedan gjorde bort sig blev det ett helt annat lopp och jag har nog aldrig varit mer besviken efter ett travlopp.

Svante Båth har sagt många kloka saker under årens lopp och fortsätter på den linjen.

– Varje häst har en viss potential och det har varit min huvuduppgift att köra in så mycket pengar som möjligt med varje enskild individ. Jag tränade nog inte heller unghästarna så hårt som många trodde. Faktum är att de såg rakbanan strax före nyår eller som nyblivna 3-åringar. Jag är dock stolt över att vi haft så välhanterade hästar, det har varit en stor fördel.

Lite mer om varför det gått så bra för dig?

– Man måste ha en god hästkunskap och känsla, annars går det inte. Dessutom gäller det att utveckla hela verksamheten på ett smart sätt. Jag har väl mer känt mig som en spindel i nätet än travtränare.

Flera av de tidigare invalda travtränarna i Hall of Fame har vunnit något av de som betraktas som världens tre största travlopp: Elitloppet, Prix d’Amérique och Hambletonian. Men det har inte Svante Båth.

– För det första måste man vara med där för att kunna vinna. Malabar Circle Ås deltog i både Elitloppet och Prix d’Amérique men egentligen hade han inte så mycket där att göra, utan startade mest för att ägarna ville det. Attraversiamo blev dock tvåa i Elitloppet, även om det var efter flera korrigeringar (fyra i mål). När det gäller Hambot så har jag aldrig startat där eller ens tänkt tanken. Det är kul att åka till USA ibland men jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo där.

Den 30 november förra året startade Konstantina Sisu i ett lopp i Örebro och slutade trea. Därefter gjorde Svante Båth bokslut på en nästan 30 år lång A-tränarkarriär. Segern med Global Adventure blev hans sista travvinst som tränare, då med dottern Kim i sulkyn.

– Jag är väl inte direkt den som klagar i onödan med det har varit problem med ena höften i över 20 år. Det har gått att tackla hyggligt men på sistone har det hela eskalerat. Det är värst att sitta och det kommer jag inte ifrån i det här yrket med träning, tävling och diverse andra bilresor för att titta på unghästar.

Beslutet att lämna in A-licensen var inte lätt att ta.

– Nej, det blev en hel del funderingar och inget alternativ kändes egentligen bra. Det fanns exempelvis planer på att fortsätta i lite mindre skala inom familjen men till slut bestämde jag mig i stället för att sluta helt som tränare. Efter några månader känns höften också faktiskt lite bättre.

Nu är det inte så att Båth lämnar travet. Nej, inte alls. I mitten av april har han redan flera olika uppdrag relaterade till den sport han ägnat hela sitt liv åt. Det handlar bland annat om jobb för ATG Live, Svensk Travsport och TR Media. Dessutom är han delägare i stuteridelen på Söderby Gård, Travera och Stallofcourse.

– Tidigare som travtränare jobbade jag 65-70 timmar per vecka och nu ligger det på knappt 40. Det är kul att ha flera olika sysslor och jag skulle gärna vilja göra ännu mer. Det har varit en del kritik mot att jag sitter på flera stolar samtidigt, en sorts jävsituation, men jag är bra säker på att kunna hålla isär och hantera dem på ett bra sätt.

Svante Båth är även hästägare och uppfödare. Cool Kronos tränas av Christophe Martens i Frankrike och Båth deläger även ett par hästar hos Daniel Wäjersten. Stochampionatsvin-naren Drillbit Ås är en av familjens fölmärrar och hon väntar i år på en avkomma efter Very Kronos. Svante har också en del i derbyvinnaren och avelshingsten Attraversiamo. Så till vinnarcirkeln har han alla chanser att komma även framöver.

Inträdet i Hall of Fame känns stort för Svante Båth. Grannen på Stora Alby, Stig H Johansson, är medlem där sedan länge, liksom Lars Lindberg.

– Det här är inget som jag hade förväntat mig eller ens tänkt på som en möjlighet. Jag är stolt över utmärkelsen men jag kommer ändå alltid att känna mig som Svante från Tygelvägen i Bergsåker. Helt sjukt att lilla jag ska hamna i samma ”rum” som min läromästare Lasse Lindberg. Hade han inte funnits så hade ni aldrig ringt mig, det lovar jag, avslutar Svante.

Motivering:

Svante Båth inledde karriären som lärling och gav tidigt ett besked om att han hade hamnat rätt. Han tog vara på alla tillfällen som bjöds och efter att ha drivit en rörelse tillsammans med Ulf Ohlsson blev han allt mer intresserad av att träna hästar. Raden av fina unghästar som skapats av Svante kan göras hur lång som helst. Massor av segrar i bland annat E3 och även i de riktigt stora unghästloppen har gjort ett oförglömligt intryck. Framgångar fanns också bland de äldre hästarna och han känns som en som verkligen hör hemma i Hall of Fame.